Efter flera års kamp för att rädda det inhemska läsöbiet fick de ansvarskännande bibevararna på Läsö till slut rätt. Det är så viktigt att bevara läsöbiet att den fria handeln med varor får begränsas i detta fall.
Man kan tycka, att det är märkligt att bevarandetanken ska sitta så långt inne och att det ska behövas en sådan kamp för att skydda något.
Vi gratulerar läsöbiodlarna och hoppas att de hybridiserade drottningarna snart, innan det är för sent, ska vara utbytta.
Här följer domstolsutslaget från den 3 december 1998 översatt till svenska.

························

Mål C-67/97

Ditlev Bluhme

Fri rörlighet för varor

3 december 1998

Förhandsavgörande

"Fri rörlighet för varor · Förbud mot kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan mellan medlemsstaterna · Undantag · Skydd för djurs hälsa och liv · Bin av rasen Apis mellifera mellifera (brunt Läsö-bi)"

(femte avdelningen)

Kriminalretten i Fredrikshamn har genom beslut av den 3 juli 1995, som inkom till domstolens kansli den 17 februari 1997, ställt ett antal frågor om tolkningen av artikel 30 i EG-fördraget och artikel 2 i rådets direktiv 91/174/EEG av den 25 mars 1991 om krav beträffande avel och härstamning vid saluföring av renrasiga djur samt om ändring av direktiv 77/504/EEG och 90/425/EEG.

Frågorna har uppkommit i ett brottmål mot Ditlev Bluhme som åtalats för överträdelse av de nationella bestämmelserna om förbud mot att på Läsö hålla andra bin än bin av rasen Apis mellifera mellifera (brunt Läsö-bi).

Åtal har väckts mot Ditlev Bluhme för att han i strid med kungörelsen på Läsö har hållit bin som inte tillhör rasen Apis mellifera mellifera (brunt Läsö-bi). Bluhme anser emellertid att artikel 30 i fördraget utgör hinder för de nationella bestämmelserna.

Kriminalretten ansåg att målets utgång berodde på hur gemenskapsrätten skulle tolkas, varför den beslutade att vilandeförklara målet och ställa frågor till domstolen.

Genom sina frågor under detta avsnitt vill den nationella domstolen i huvudsak få veta huruvida nationella bestämmelser om förbud mot att på en sådan ö som Läsö hålla andra bin än bin av rasen Apis mellifera mellifera (brunt Läsö-bi) utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 30 i fördraget och, om så är fallet, huruvida sådana bestämmelser kan anses befogade med hänsyn till intresset att skydda djurs hälsa och liv.

Enligt fast rättspraxis utgör alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner.

I den del som kungörelsens 6 § innehåller ett generellt förbud mot att till Läsö och dess grannöar införa levande honungsbin och könsprodukter av honungsbin förbjuder kungörelsen även sådan import från övriga medlemsstater, varför den kan utgöra ett hinder för handeln mellan medlemsstaterna. Den utgör därför en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion.

Av detta följer att den nationella lagstiftningen om förbud att på en ö som Läsö hålla andra bin än bin av rasen Apis mellifera mellifera (brunt Läsö-bi) utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion i den mening som avses i artikel 30 i fördraget.

Åtgärder för att bevara en inhemsk djurpopulation som uppvisar särskiljande drag bidrar till att bevara biologisk mångfald genom att säkerställa denna populations fortbestånd. Dessa åtgärder syftar därvid till att skydda djurs hälsa och liv och kan grundas på artikel 36 i fördraget.

Vad avser detta bevarande av den biologiska mångfalden saknar det betydelse att den population som skyddas utgör en egen underart, en distinkt ras inom en viss art eller endast en lokal stam, eftersom det rör sig om en population med egna särdrag som skiljer den från andra och som därför anses skyddsvärd, antingen för att skydda den från ett eventuellt mer eller mindre påtagligt utrotningshot, eller, även i fall då inget sådant hot föreligger, på grund av att det finns ett vetenskapligt eller annat intresse av att bevara en ren population inom ett visst område.

Vad avser frågan huruvida det bruna Läsö-biet är utrotningshotat är det ostridigt i målet att detta hot är reellt vad avser korsning mellan bruna bin och gula bin, på grund av att det bruna biets gener är recessiva. De nationella bestämmelserna, genom vilka det har upprättats ett skyddsområde inom vilket det är förbjudet att hålla andra bin än bruna Läsö-bin i syfte att säkerställa de senares fortbestånd, utgör således en lämplig åtgärd med hänsyn till det eftersträvade målet.

Domstolen har beslutat följande dom:

"1. Nationella bestämmelser om förbud att på en ö som Läsö hålla andra bin än bin av rasen Apis mellifera mellifera (brunt Läsö-bi) utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion i den mening som avses i artikel 30 i EG-fördraget.

2. Nationella bestämmelser om förbud att på en ö som Läsö hålla andra bin än bin av rasen Apis mellifera mellifera (brunt Läsö-bi) skall enligt artikel 36 i EG-fördraget anses befogade med hänsyn till skyddet för djurs hälsa och liv."

Generaladvokaten N. Fennelly har föredragit förslag till avgörande vid sammanträdet inför femte avdelningen den 16 juni 1998.

Han föreslog att domstolen skulle avge följande svar:

"1) Nationella bestämmelser som förbjuder innehav och införsel av bin, bortsett från bin från en population, som tillhör en särskild underart, och som finns på en bestämd del av det nationella territoriet, där ovannämnda bestämmelser skall tillämpas, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 30 i fördraget.

2) I den mån som bin från en annan underart utesluts från en bestämd del av det nationella territoriet till följd av sådana nationella bestämmelser, kan dessa bestämmelser anses berättigade med stöd av skäl som avser skydd för djurs liv och hälsa i enlighet med artikel 36 i fördraget, förutsatt att de syftar till att skydda en distinkt och förhållandevis ren population av den särskilda underart som finns på nämnda del av det nationella territoriet, och detta även om det finns bin av denna underart även på andra orter i gemenskapen eller i världen. Sådana bestämmelser kan vara berättigade som förebyggande åtgärder, även om den skyddade population inte är omedelbart utrotningshotad."

························

     Åter till sida ett.